i must travel alone, ain't gon' follow the footsteps I'm making my own, only way that i know how to escape from this 8 mile road

tänkte skriva ett inlägg om dans, eftersom jag verkligen älskar att dansa.
Jag har dansat så länge jag kan minnas, eller aa. Eller typ sen jag var sju, eller åtta, eller ngt sånt. Men passionen har inte alltid funnits där, den kom typ när jag började sjuan. Då kände jag verkligen vad vore jag utan dans, så jag dansade en gång i veckan som vanligt men jag vet inte jag vågade inte riktigt satsa om ni fattar vad jag menar. Ibland så orkade jag inte komma, var det något steg jag hade svårt med sket jag i d, även fast jag älskade att dansa. I åttan blev det ändring på riktigt för då kände jag verkligen på riktigt att det är min passion. Och nu i nian har jag satsat allt, på dansträningarna ger jag 110% oftast. Om jag har mkt plugg så skiter jag det, för om jag inte dansar hur ska jag orka plugga? Nu får dansen mej på humör, när jag är glad dansar jag, när jag är ledsen dansar jag, när jag är arg dansar jag, när jag är stressad dansar jag. De får mej att sluta tänka på allt annat som rör sej kring livet, den får mej att sluta tänka på skolan, plugg, om jag är argeller irriterad går det oftast bort bara jag dansar, Så nu funtar man ju på om man ska välja typ Sam estet och inrikting på dans. Men då måste man kunna balett och sånt skit för att komma någonstans inom dansvärlden och de är fett mobbat. För det första är balett D Ö T R Å K I G T, visst d kanske är fint och så men inte riktigt min grejj, visst vill jag lära mej vissa balett steg för att d e snyggt att blanda med andra stilar, men men.
Inom dans är jag oxå en sån som absolut inte vill att någon ska komma och säga nu ska ni göra den här koregrafi och gör såhär och såhär. De e därför d e så bra att jag dansar just i hope, för vi är ett gäng bre vänner som alla älskar att dansa, vi har ignen vuxen som kommer och säger gör så här, så när jag blir stor, om jag fortfarande bor i märsta så ska jag fixa nåt grymt danställe för ungdomar som älskar att dansa. För jag önskar att det fanns i Märsta nu, här finns bara kulturskolan och det stället räknas ens inte. ye.. ville bara skriva av mej. jag dör för dans, jag lever för dans, och jag dansar för att leva.


Briana Evigan & Kenny Wormald är dom bästa jag ser upp till inom dansen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0