asså fy vad jag saknar dej nu när jag såg inlägget på din blogg, vart är du i mitt liv lixom? Jag har seriöst spenderat varje dag med dej i över tre år, saknar allt med dej. Alla stunder som vi har dött av garv, och bara dom stunderna när vi är med varandra men ingen säger något, som alltid på mornarna när vi ska till skolan och vi går den där lilla biten och ingen av oss säger ett ljud, det är bara tyst men man är inte ensam, jag är så glad för under alla dom här åren med dej har jag aldrig varit eller känt mej ensam, i skolan, alla visste att det var Jennifer och Th. Och homie, Jag älskar dej.
♥