Jag skriver inte så mycket om hur det är här egentligen, jag borde skriva mer så jag kan titta tillbaka och komma ihåg.
Förut i typ, oktober, november sådära. Då var det inte så farligt med hemlängtan, det var mera "Vad kul det kommer bli när jag kommer hem" och man saknade några personer. Nu, mina kära läsare, nu är det illa. Haha nej men nu längtar jag hem varje dag. Tänker alltid, nästa gång jag sitter på ett flygplan är jag påväg till Sverige, eller, tänk när jag kan säga "På onsdag är jag hemma."
Och saknaden efter vissa personer har blivit tusen gånger större, medans jag inte saknar några andra längre alls.

Men det är ändå bra här i Panama, alltså, bra och bra... Det är varmt, jag har min släkt, kläder är lite billigare här. Fast sånna saker spelar inte så stor roll längre, förutom släkten då da.
För varje, varje dag tänker jag på Sverige, vad skulle jag ha gjort nu, vem skulle jag ha varit med, hur kul jag hade haft och så vidare. Och jag tänker alltid på den dagen jag kommer komma hem, eller på flygplanet.
Alltså tänk när vi kommer där vid arlanda och ser alla vänner stå där. Kommer inte ens kunna prata, kommer vara nån blandning mellan skratt och gråt typ, haha.

Och jag har blivit en tönt, ni vet när man skriver "Jag dog av garv" egentligen så brukar man inte ens garva högt, man garvar typ inombords, typ till filmer och så ni vet. Men jag har lärt mig att garva nu för vad som helst, kan läsa en mening som Th skriver på sin blogg som inte ens är rolig och jag dör.. asså garvar högt, länge.. haha, jaa jag har bivit självroad heter det!

Och tiden, den går så långsam så det inte är sant, jag vill spola fram till maj. Men när man tänker tillbaka har det ändå gått fort. Tänk att jag har bott här hela Juli, Augusti, September, Oktober, November, Decemer, Januari och nu Februari. Oj, jag är snart hemma.. åååååh! ♥