Sitter och lyssnar på Eminems förra album relapse, och jag får så många flashbacks, hetere så. Asså känslan av hur allt va förra hösten kommer tillbaka. För jag lyssade sönder det albumet då. Man va typ, depp på livet. Asså, man ville ha typ förändring. Det va en dryg tid, det va lixom. Man va trött på Ekilla, man va så nära att sluta där men ändå vare så långt bort, fattar ni. Man brydde sej inte. Jag och Th tillbringade varje rast sittandes i korridoren och titta på alla andra sorliga personer som gick förbi, så kommenterade vi varenda en typ, kolla jackan, ful jacka, snygg jacka, fett coola skor, mormor, haah minns du th, mormor tjejen. Hahah, vi sket i allt och alla typ. De va typ Jag och Th: När börjar vi? Random: Jag vet inte, tror lalal (sådära fett överengagerad) Vi: ok. Random: aa, men vi syns sen da på lektionen! :D:D:D:D Vi: ..........*titta länge på personen sen titta bort* hahah
De va sånna dära tider vi bara va, snackade knappt med varandra för man va så trött, vi bara.. va, hade varandra, satt, gick, sprang, utan att prata... det är skönt ibland. Man behöver inte prata för att förstå varandra. Asså klart vi prata! Men inte i skolan så mycket, för man va så trött aa.. som jag sa, jag upprepar mej själv -.-
Men i alla fall, sen fick man ju förändring, fick reda på att jag skulle flytta.. då blev man plötsligt glad. Förra hösten, asså typ, September, Oktober, November, December ville man bara därifrån, nu vill jag bara dit igen. För de va chiiiill tider, bara skita i allt. Fett chill.


utanför


inombords, hahaa.. nee men typ