How does it really feel?



Det va faktiskt inte den frågan som oroade mej mest när jag fick reda på att vi skulle flytta. Jag vet inte vad jag var orolig för jag var mest taggad på att dra lixom. Men månaderna gick ju och det blev mer och mer verkligt att vi skulle dra, och jag började ångra mej lite smått, man tänkte lixom, vad har man gett sej in på? Ett år utan vännerna kan bli ett tufft år, Men sen kom sommaren, abow.. då snackar vi att man försökte ta vara på varenda liten stund. Jag kommer ihåg när det inte var lång tid kvar alls tills vi skulle flytta och jag skjutsade hem Amanda klockan två på natten så jag lämnade av henne och hon frågade, är du säker på att du inte ska komma in en stund? Jag ville bara hem och tänka ni vet, allt va så mycket jag skulle ju dra om en vecka, så jag kom hem, och i samma stund som jag kom hem drog jag tillbaka typ. Så låg vi i henens säng och snackade så sjukt länge om hur allt skulle bli och att det skulle kännas konstigt att inte ha varandra osv. Men det var så skönt, att bara kunna sitta och snacka med sin bästa vän, så ta det aldrig för givet. Jag har inte träffat mina bästa vänner på 3, snart 4 månader. Man börjar vänja sej nu, det är inte så jobbigt som jag trodde det skulle bli. Jag tänkte att det skulle bli som på film, vi skulle skriva varje dag känslosamma mail om hur mycket vi saknar varandra osv, haha men tänkr er i huvudet en scen när man flyttar bort från allt, det blir ganska sorligt på film ochvisst har man sina dagar som allt man vill är att bara få en timme med någon vän, eller dagar, det är så varje dag... Men det är inte så att jag dör om ni förstår vad jag menar, på något sätt klarar jag mej, jag orkar fortfarande vara glad, skojja runt och sånt. Men i och med att jag är här i ett år märker man vilka som hör av sej, vilka som bara kan slänga iväg ett "Jag saknar dej" ibland är väll inte så svårt? Så man vet vilka man kommer tappa kontakten med när man blir äldre. Det kan vara bra att veta i förtid så man inte slösar sitt liv på sånna som inte bryr sej om en.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0